upphandlingsdirektivet

Upphandlingsdirektivet (direktiv 2014/24/EU) är EU:s gemensamma regelbok för hur offentliga myndigheter köper varor, tjänster och byggentreprenader. I Sverige är det genomfört i LOU, och förfarandereglerna gäller för kontrakt över EU:s tröskelvärden. Eftersom alla EU- och EES-länder bygger på samma direktiv möter du samma grundregler var du än lämnar anbud i Europa.

Hur fungerar upphandlingsdirektivet?

Direktivet antogs den 26 februari 2014 och ersatte direktiv 2004/18/EG. Ett direktiv gäller inte direkt för dig som leverantör. Varje land genomför det i nationell lag, och det är de nationella reglerna som myndigheten ska följa. Direktivet används sedan för att tolka dem, tillsammans med EU-domstolens praxis. I Sverige trädde LOU (2016:1145) i kraft den 1 januari 2017.

Direktivet har två systerdirektiv:

• Direktiv 2014/25/EU gäller försörjningssektorerna (vatten, energi, transporter och post) och är genomfört i LUF.
• Direktiv 2014/23/EU gäller koncessioner och är genomfört i LUK.

Det du märker mest av i praktiken är annonsering i TED, ESPD som preliminärt bevis, minimitider för anbud och avtalsspärr innan avtalet får ingås. Avtalsspärren och reglerna om ogiltighet av avtal kommer från rättsmedelsdirektivet 89/665/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66/EG.

Varje land har sin egen genomförandelag: Danmark har udbudsloven, Finland har hankintalaki och Norge, som EES-land, har anskaffelsesloven och anskaffelsesforskriften. I den norska förordningen innehåller del III direktivreglerna, medan del II är nationella regler för kontrakt mellan det norska nationella tröskelvärdet (1,3 miljoner NOK) och EES-tröskelvärdena. Läs mer om skillnaderna i LOU och de norska reglerna.

Europeiska kommissionen lade den 9 september 2026 fram ett förslag om en enda förordning som ska ersätta alla tre direktiven (COM(2026) 590, kallad ”Public Procurement Act”), men förslaget är inte antaget och skulle tidigast tillämpas två år efter antagandet.

Ett exempel: En svensk IT-leverantör överväger ett ramavtal om molndrift för en norsk statlig myndighet, värt 20 miljoner NOK. Värdet ligger över EES-tröskelvärdet, så upphandlingen följer den norska förordningens del III. Annonsen finns i Doffin och i TED. Leverantören fyller i ESPD i stället för att bifoga alla intyg, får en anbudsfrist som inte är kortare än direktivets minimum och vet att avtalet inte får undertecknas förrän avtalsspärren har löpt ut. Allt känns igen från LOU, eftersom det kommer från samma direktiv.

Varför är upphandlingsdirektivet viktigt för dig som leverantör?

Eftersom reglerna är desamma i hela EES är nya marknader närmare än de verkar. Du känner igen förfarandena, ESPD-formuläret och fristerna i Norge, Danmark och Finland. Behöver du veta vilka intyg ett annat land använder kan du slå upp det i e-Certis.

Direktivet hjälper också när du misstänker att myndigheten har gjort fel. Argumenten i överprövningar över tröskelvärdena bygger ofta på direktivets lydelse och EU-domstolens praxis. Verktyg som Cobrief hjälper dig att hitta upphandlingar över tröskelvärdena och hålla koll på krav och frister i upphandlingsdokumenten.

Vanliga frågor

Gäller direktivet direkt för mitt företag?

Nej. Direktivet är genomfört i LOU, och det är LOU som gäller. Direktivet används för att tolka lagen.

Gäller direktivet under EU:s tröskelvärden?

Nej, inte förfarandereglerna. Under tröskelvärdena gäller nationella regler, i Sverige kapitel 19 i LOU.

Vad händer när EU:s nya förordning kommer?

Ingenting ännu. Direktivet och LOU gäller som tidigare tills en ny förordning har antagits och börjat tillämpas. I Norge måste den dessutom tas in i EES-avtalet.

Kort sagt: upphandlingsdirektivet är den gemensamma europeiska regelboken bakom LOU och grannländernas lagar. Kan du direktivet kan du grundreglerna för stora offentliga kontrakt i hela EES.