EU:s upphandlingsförordning

EU:s upphandlingsförordning är det samlade regelpaketet i Europeiska kommissionens förslag till ny upphandlingsförordning (COM(2026) 590), som lades fram den 9 september 2026. En enda förordning ska ersätta de tre upphandlingsdirektiven från 2014. Det är ett förslag, inte antagen lag. Det ska behandlas av Europaparlamentet och rådet, och ingen leverantör behöver göra något nu.

Hur fungerar EU:s upphandlingsförordning?

Förslaget är officiellt en förordning "on public contracts and concessions" (Public Procurement Act). Den upphäver direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU (artikel 146). Förslaget är märkt som EES-relevant, har sin rättsliga grund i artikel 114 i EUF-fördraget och har diarienummer 2026/0265(COD).

Skillnaden mellan ett direktiv och en förordning är viktig. Ett direktiv måste varje land skriva in i sin egen lagstiftning. I Sverige har det skett genom LOU och de närliggande lagarna LUF och LUK. En förordning gäller däremot direkt och likadant i alla EU-länder när den har antagits och börjat tillämpas, utan att den behöver genomföras i svensk lag. I EES/Efta-länderna, som Norge, måste förordningen dessutom först införlivas i EES-avtalet.

En del blir som förut. EU:s tröskelvärden i artikel 2 är oförändrade: 5 404 000 EUR för byggentreprenader och koncessioner, 140 000 EUR för varor och tjänster hos statliga myndigheter, 216 000 EUR hos övriga myndigheter, 432 000 EUR i försörjningssektorerna och 750 000 EUR för sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och utbildningstjänster. De justeras fortfarande vartannat år mot GPA. Annonserna publiceras fortfarande i TED. Rättsmedelsdirektiven (89/665/EEG och 92/13/EEG) finns kvar, och försvars- och säkerhetsupphandlingar enligt direktiv 2009/81/EG hålls utanför (artikel 78).

Det här är de viktigaste förändringarna:

• Lägre omsättningskrav: Kvalificeringskrav på årsomsättning får normalt inte överstiga 50 % av kontraktets årliga värde (artikel 27.7).
• Kortare ramavtal: högst 3 år med en leverantör och 5 år med flera (artikel 103).
• Tre förfaranden i stället för fem: öppet förfarande, dynamiskt förfarande och innovationsförfarande.
• Mer vikt på kvalitet: Kvalitet ska stå för minst 30 % av poängen, och minst 50 % i arbetsintensiva kontrakt (artikel 98).
• Dokumentation en gång: En elektronisk lämplighetstjänst bygger på once only-principen och ersätter ESPD-formuläret och e-Certis.
• Nya annonser och öppna data: Offentliga sammanfattningar ersätter dagens annonsformulär, och varje land får ett nationellt dataområde för upphandling.
• Europeisk preferens: ett frivilligt verktyg för den upphandlande myndigheten.
• Uteslutning: 12 obligatoriska uteslutningsgrunder utan självsanering (artikel 25) och 8 frivilliga med självsanering (artikel 26). Självsanering betyder att leverantören kan visa att den har rättat till problemen. Att ha tagit emot snedvridande utländska subventioner blir en ny grund.

Vad betyder det för dig som leverantör?

Om förslaget antas blir reglerna desamma i hela EU och EES. Förfaranden, tidsfrister och dokumentation blir likadana oavsett om du lämnar anbud i Sverige, Norge eller Tyskland.

Ett exempel: Ett svenskt småföretag vill lämna anbud på ett kontrakt värt 10 miljoner kronor om året. I dag kan den upphandlande myndigheten kräva en årsomsättning på upp till det dubbla, alltså 20 miljoner kronor (artikel 58.3 i direktiv 2014/24/EU). Med artikel 27.7 får kravet normalt inte överstiga 5 miljoner kronor. Fler små företag kan därmed kvalificera sig. Verktyg som Cobrief hjälper dig att hålla koll på upphandlingarna, oavsett vilket regelverk de annonseras enligt.

Vanliga frågor

När gäller detta?

Inte ännu. Förslaget behandlas nu av Europaparlamentet och rådet. Förordningen ska tillämpas två år efter att den har trätt i kraft (artikel 149), realistiskt tidigast 2029. De digitala verktygen har egna tidsfrister i förslaget: EU-verktyget för digitala företagsintyg ska vara tekniskt klart senast den 30 juni 2028 (artikel 133), och de nationella registren ska vara anslutna senast den 15 juni 2029 (artikel 29). Fram till dess gäller dagens regler.

Måste förordningen genomföras i svensk lag?

Nej. En förordning gäller direkt i alla EU-länder när den har antagits och börjat tillämpas. Fram till dess gäller LOU, LUF och LUK som i dag. I EES/Efta-länder som Norge måste förordningen först införlivas i EES-avtalet.

Ändras tröskelvärdena?

Nej. Artikel 2 behåller dagens nivåer, och värdena justeras fortfarande vartannat år, precis som i dag.

Kort sagt: EU:s upphandlingsförordning är ett förslag om att samla upphandlingsreglerna i en gemensam lag för hela EU. För svenska leverantörer kan den innebära enklare dokumentation och lägre trösklar för att delta, men först om några år.