säkerhet och beredskap i upphandling

Säkerhet och beredskap i upphandling innebär att en upphandlande myndighet kan ställa krav som gör samhället mindre sårbart, till exempel på informationssäkerhet, ägarförhållanden och leveranssäkerhet i en kris. I Norge står detta uttryckligen i anskaffelsesloven § 5d sedan 1 juli 2026. Regeln ger myndigheten en möjlighet, inte en skyldighet.

Hur fungerar säkerhet och beredskap i upphandling?

Den norska anskaffelsesloven § 5d säger att myndigheten får ställa krav eller kriterier i alla led av en upphandling för att tillgodose säkerhets- och beredskapshänsyn. Myndigheten bör överväga sådana krav där det är relevant. Säkerhet och beredskap har också tagits in i lagens ändamålsparagraf (§ 1). Syftet är att göra myndigheterna mer medvetna, inte att införa nya skyldigheter. Regeln är en del av lagens nya kapitel om samhällshänsyn.

Myndigheten kan använda regeln på flera sätt:

• Kvalificeringskrav: till exempel krav på leverantörens informationssäkerhet.
• Krav i kravspecifikationen: till exempel på sekretess, driftsäkerhet eller var data lagras.
• Tilldelningskriterier: där god beredskap kan ge poäng.
• Avtalsvillkor: till exempel skyldighet att meddela ändringar i leveranskedjan eller ägarförhållanden, beredskapslager eller leveransgaranti i kris.
• Utformning av upphandlingen: till exempel delkontrakt eller parallella ramavtal, så att myndigheten inte blir beroende av en enda leverantör.

Myndigheten kan också begära uppgifter om vem som äger leverantören. Uteslutning på grund av ägarförhållanden kan följa av de norska sanktionsreglerna (förordningen om restriktiva åtgärder).

Det finns en gräns. EU- och EES-rätten gäller fortfarande, så säkerhet och beredskap får inte användas för att skydda norska leverantörer från europeisk konkurrens. Kraven måste respektera icke-diskriminering och proportionalitet och följa de grundläggande principerna i lagens § 4. Försvars- och säkerhetsupphandlingar omfattas inte av § 5d. Inom EU följer sådana kontrakt direktiv 2009/81/EG, i Sverige genomfört i LUFS. I Norge gäller säkerhetslagen kapitel 9 och förordningen om försvars- och säkerhetsupphandlingar.

Ett exempel: Ett IT-företag lämnar anbud på drift av ett verksamhetssystem för ett norskt sjukhus. Upphandlingen efterfrågar en översikt över ägare och underleverantörer, dokumentation om ISO 27001 och en beskrivning av hur driften hålls igång vid ett större strömavbrott. Företaget har allt detta klart och använder det som en konkurrensfördel.

Varför är säkerhet och beredskap viktigt för leverantörer?

Räkna med fler frågor om ägarförhållanden, underleverantörer, datalagring och leveranssäkerhet, särskilt inom hälsa, energi, IT och försörjning. Ha dokumentationen klar innan upphandlingen kommer: certifieringar som ISO 27001, en beredskapsplan och en översikt över leveranskedjan. Då slipper du leta i sista minuten.

Regeln hänger också ihop med klimatkraven. Enligt § 5b får myndigheten göra undantag från klimatkrav när de går ut över väsentliga intressen inom hälsa, säkerhet eller beredskap. Läs mer i vårt blogginlägg om nya norska upphandlingsregler från 1 juli 2026. Verktyg som Cobrief hjälper dig att se vilka säkerhetskrav en upphandling ställer innan du börjar på anbudet.

Vanliga frågor

Måste myndigheten ställa krav på säkerhet och beredskap?

Nej. § 5d är en "får"-regel. Myndigheten bör överväga sådana krav där det är relevant, men har ingen skyldighet att ställa dem.

Gäller regeln för alla upphandlingar?

Den gäller upphandlingar som omfattas av den norska anskaffelsesloven, alltså från den nedre värdegränsen på 500 000 NOK. Försvars- och säkerhetsupphandlingar har egna regler.

Kan jag uteslutas för att mitt företag har utländska ägare?

Inte bara för att ägarna är utländska. Kraven måste vara sakliga och proportionerliga. Uteslutning på grund av ägarförhållanden kan ändå ske när sanktionsreglerna kräver det.

Kort sagt: Säkerhet och beredskap är nu en synlig del av den norska anskaffelsesloven. För dig som leverantör innebär det att god dokumentation om säkerhet och leveransförmåga blir en större del av anbudet.