EU:s nya upphandlingsregelverk: det här betyder det för norska leverantörer

Ett utkast till EU:s nya upphandlingsförordning har läckt, och har uppmärksammats av bland andra Reuters, Bloomberg, Euronews och MLex. Den officiella publiceringen väntas den 9 september. Vi på Cobrief har läst in oss på utkastet på 170 sidor, och här är det viktigaste för dig som säljer till offentlig sektor.

Först en reservation: det här är ett utkast. Innehållet kan ändras innan förslaget läggs fram, och därefter ska det förhandlas i EU-parlamentet och rådet. Men riktningen är tydlig, och för norska leverantörer är den i huvudsak god.

Från tre direktiv till en förordning

I dag styrs offentliga upphandlingar i Europa av tre direktiv från 2014, som varje land har infört på sitt eget sätt. Det norska upphandlingsregelverket bygger på dessa genom EES-avtalet.

Förslaget ersätter alla tre med en förordning som gäller likadant i hela EU. För leverantörer som lämnar anbud på kontrakt i flera länder innebär det ett regelverk att hålla sig till, i stället för 27 nationella varianter.

Kvalitet ska väga mer än pris

Kontrakt ska som huvudregel tilldelas utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Utkastet sätter ett golv: kvalitetskriterier ska utgöra minst 30 procent av poängen, och minst 50 procent i arbetsintensiva kontrakt. Upphandlare kan avvika från kravet där kvaliteten säkras genom specifikationer eller kontraktskrav.

Det blir med andra ord svårare att vinna på lägsta pris ensamt. För leverantörer som konkurrerar på kvalitet, kompetens och genomförandeförmåga är detta goda nyheter.

Alla kontrakt över 10 000 euro ska registreras

Utkastet ålägger varje land att inrätta ett nationellt datarum för upphandling, en roll Doffin kan ta i Norge. Datarummen kopplas till ett gemensamt datarum på EU-nivå.

Det mest intressanta är vad som ska in där: information om alla kontrakt som omfattas av regelverket, med ett värde på minst 10 000 euro, cirka 110 000 kronor, ska registreras inom 20 dagar efter kontraktstecknandet. Det gäller även köp under dagens tröskelvärden, och information om avslutade kontrakt.

Hur mycket av detta som blir offentligt tillgängligt avgörs senare i genomförandebestämmelser. Målet i utkastet är ändå tydligt: mer öppenhet om vem som köper vad, från vem, och vad resultatet blev. Om det lyckas blir småköp som i dag är osynliga synliga, och leverantörer får ett betydligt bättre underlag för att förstå marknaden. Mer öppna data betyder att fler kan delta. Cobrief hjälper leverantörer att hitta och svara på anbud, och med ett sådant dataunderlag kan vi förenkla ännu mer.

Strängare krav på systemen bakom upphandlingarna

Upphandlingsverktyg (KGV) och andra eProcurement-tjänster får nya krav: de ska vara etablerade i EES, ägda och kontrollerade från EES utan avgörande inflytande från tredjeland, och all upphandlingsdata ska lagras i EES.

Norge ligger inom EES, så norskägda leverantörer uppfyller ägarkravet. För systemleverantörer med ägande utanför EES kan detta däremot få stora konsekvenser. EU-kommissionen ska dessutom erbjuda sin egen eProcurement-tjänst som öppen källkod.

Enklare att delta

Flera grepp i utkastet sänker tröskeln för att lämna anbud:

Lämna dokumentation en gång. En elektronisk lämplighetstjänst med digitala företagsprofiler ska göra att verifierad information kan återanvändas över konkurrenser och länder.
Stramare kvalificeringskrav. Kraven ska begränsas till det som är nödvändigt och proportionerligt. Överdrivna omsättningskrav och obefogade krav på tidigare erfarenhet från offentlig sektor ska stramas åt. Det öppnar dörren för mindre och nyare leverantörer.
Behovsplaner ger förutsägbarhet. Offentliga upphandlare ska publicera en plan över kommande upphandlingar vid början av varje budgetperiod. Leverantörer kan därmed positionera sig långt innan konkurrensen annonseras.

Även förfarandena förnyas. Standardförfarandet blir ett öppet förfarande med förhandling, kompletterat av ett förenklat förfarande för återkommande köp av standardvaror och ett eget förfarande för innovationsutmaningar.

En vändning mot ”Buy European”

Utkastet ger upphandlare nya verktyg för att föredra europeiska leverantörer. Anbud kan förkastas om mindre än hälften av värdet har sitt ursprung i EU eller i länder som omfattas av EU:s internationella avtal, och upphandlare kan ge sådana anbud företräde i utvärderingen.

För norska leverantörer finns det två saker att lägga märke till. Systemkraven använder EES som gräns, och där ligger Norge innanför. Preferensreglerna använder begreppet ”täckta” leverantörer, definierat som länder med handelsavtal med EU eller som är part i WTO-avtalet om offentlig upphandling. Norge är part i det avtalet, vilket pekar mot att norska anbudsgivare räknas som täckta. Den slutliga avgränsningen blir ändå en av de viktigaste punkterna att följa framåt.

Vad händer nu

Förslaget läggs enligt planen fram den 9 september. Därefter väntar förhandlingar i EU-parlamentet och rådet, en process som normalt tar flera år. Utkastet lägger upp för att förordningen först gäller två år efter ikraftträdandet, och för Norge tillkommer dessutom införlivande i EES-avtalet.

Förändringarna ligger alltså några år fram i tiden. Men riktningen är satt: mer öppenhet, mer vikt på kvalitet, och lägre tröskel för att delta. Vi följer processen och uppdaterar när förslaget publiceras i september.

Källor

Reuters: ”EU drafts 'Buy European' rules for public tenders to curb foreign dependence” (9 juli 2026)
Bloomberg: ”Revamp of EU Public Procurement Rules Drives Made in Europe Push” (9 juli 2026)
Euronews: ”Commission to tighten access to EU market as foreign interference concerns rise” (9 juli 2026)
MLex: ”EU public-procurement revamp targets origin, green requirements in draft law”