innovationspartnerskap

Ett innovationspartnerskap är ett upphandlingsförfarande som gör det möjligt för en upphandlande myndighet och en eller flera leverantörer att gemensamt utveckla en ny lösning och sedan köpa den inom samma kontrakt. Förfarandet regleras i LOU 6 kap. 22-25 §§ och bygger på artikel 31 i EU-direktiv 2014/24/EU. Det överbryggar gapet mellan forskning och kommersiell upphandling genom att kombinera utveckling och köp i en enda process.

Hur fungerar ett innovationspartnerskap?

Till skillnad från bredare former av innovativ upphandling behöver myndigheten inte genomföra en ny upphandling när utvecklingen är klar. Förfarandet genomförs i tre faser:

• Konkurrensfas: Myndigheten publicerar en annonsering och väljer partners genom förhandlingar. Förhandling är obligatoriskt. Kontrakt tilldelas uteslutande baserat på bästa förhållande mellan pris och kvalitet.

• Utvecklingsfas: Valda partners utvecklar lösningen i samarbete med myndigheten. Arbetet delas in i etapper med definierade delmål. Efter varje etapp kan myndigheten avsluta partnerskapet eller minska antalet partners om målen inte uppnås.

• Köpfas: När lösningen är utvecklad och godkänd köper myndigheten den direkt, förutsatt att överenskomna prestationsnivåer uppnås och att maximala kostnader inte överskridits.

När används innovationspartnerskap?

Förfarandet är reserverat för genuina innovationsbehov som inte kan tillgodoses med befintliga marknadslösningar. Viktiga förutsättningar:

• Ingen lämplig lösning finns på marknaden
• Forskning och utveckling krävs för att nå målet
• Det uppskattade värdet av köpet måste stå i proportion till utvecklingsinvesteringen
• Myndigheten måste tydligt beskriva det otillfredsställda behovet i upphandlingsdokumenten

Urvalskriterier bör betona leverantörens FoU-kapacitet, vid sidan av sedvanliga kvalificeringskrav. Verktyg som Cobrief kan hjälpa leverantörer att upptäcka annonseringar om innovationspartnerskap tidigt, så att de hinner bedöma om förfarandet matchar deras kompetens.

Innovationspartnerskapet är utformat för att överbrygga "dödens dal", finansieringsgapet mellan offentligt finansierad forskning och marknadsfärdiga produkter. Genom att dela utvecklingskostnader och risker gynnas både myndigheter och företag av långsiktigt samarbete som driver meningsfull innovation.