Vad är
förkommersiell upphandling
Kallas aven: PCP, pre-commercial procurement
Förkommersiell upphandling är en form av innovativ upphandling där offentliga organisationer köper forskning och utveckling (FoU) för att ta fram lösningar som ännu inte finns på marknaden. Metoden är undantagen från det ordinarie upphandlingsregelverket genom FoU-undantaget i EU-direktivet 2014/24/EU (artikel 14) och följer EU:s modell för pre-commercial procurement (PCP).
Hur fungerar en förkommersiell upphandling?
Processen börjar med en grundlig behovsanalys och marknadsdialoger, där myndigheten kartlägger om behovet kan lösas med befintliga lösningar eller om ny utveckling krävs. Därefter tas ett underlag fram som beskriver behovet genom funktionskrav, inte detaljerade specifikationer.
Flera leverantörer bjuds in att konkurrera parallellt genom tre utvecklingsfaser:
- Fas 1 - Lösningsdesign: Leverantörerna utarbetar koncept och lösningsförslag
- Fas 2 - Prototyping: De mest lovande förslagen utvecklas till prototyper
- Fas 3 - Testning: Minst två leverantörer testar sina lösningar under verkliga förhållanden
Efter varje fas utvärderas resultaten och antalet leverantörer kan minskas. När testfasen är slutförd är den förkommersiella upphandlingen avslutad. De framtagna lösningarna kan därefter anskaffas genom en ordinarie annonsering.
Vad skiljer det från innovationspartnerskap?
I ett innovationspartnerskap kombineras utveckling och köp i ett och samma kontrakt. Vid förkommersiell upphandling finns en tydlig åtskillnad: FoU-fasen genomförs först, och eventuellt köp sker genom en separat upphandling efteråt. Leverantörerna behåller immaterialrätten (IPR) och kan kommersialisera lösningarna fritt. I gengäld delar myndigheten och leverantören risken.
Verktyg som Cobrief kan hjälpa leverantörer att upptäcka sådana möjligheter tidigt, så att de hinner bedöma om projektet matchar deras FoU-kompetens.
Förkommersiell upphandling lämpar sig särskilt väl för komplexa samhällsutmaningar där helt nya lösningar behövs. Genom att låta flera leverantörer konkurrera i faser minskas risken och sannolikheten att hitta den bästa lösningen ökar.