Vad är
högrisklistan
Kallas aven: högriskproduktlistan
Högrisklistan är ett vägledande verktyg som identifierar produktkategorier med systematiskt dokumenterad hög risk för brott mot grundläggande mänskliga rättigheter i globala leverantörskedjor. I Norge publiceras listan av DFØ, men konceptet är relevant för alla upphandlande myndigheter inom EU och EES som arbetar med socialt ansvarsfull upphandling.
Hur fungerar högrisklistan?
Listan täcker hela värdekedjan, från råvaruutvinning till färdig produkt, och omfattar tio produktkategorier: arbetskläder och textilier, fordon, byggmaterial, IKT-produkter, kemikalier, konfliktmineraler, kontorsmaterial, leksaker och sportutrustning, livsmedel samt medicinteknisk utrustning. Riskbedömningarna bygger på dokumentation från ILO och FN om brott mot ILO:s kärnkonventioner, FN:s barnkonvention och nationell arbetsrätt i producerande länder.
När en upphandlande myndighet planerar sina inköp bör den kartlägga vilka upphandlingar som omfattar högriskprodukter. Om produkten faller inom en listad kategori rekommenderas att etiska kontraktsvillkor inkluderas som förpliktar leverantörer och underleverantörer att genomföra aktsamhetsbedömningar i enlighet med FN:s vägledande principer (UNGP) och OECD:s riktlinjer.
Viktiga aspekter för leverantörer
- Etiska kontraktsvillkor: Standardiserade villkor har utvecklats för användning vid upphandlingar av högriskprodukter
- Certifieringar: Leverantörer kan visa efterlevnad genom ordningar som Fairtrade, FSC, GOTS eller TCO Certified
- Kontraktsuppföljning: Upphandlande myndigheter följer upp genom egenbedömningar, dokumentkontroll och vid behov fabriksrevisioner
- Vägledande, inte uttömmande: Listan är en utgångspunkt och organisationer måste även göra egna riskbedömningar
På EU-nivå riktar direktivet om tillbörlig aktsamhet (CSDDD) sig mot liknande högriskbranscher. Verktyg som Cobrief kan hjälpa leverantörer att identifiera upphandlingar med krav på socialt ansvarstagande.
Högrisklistan ger offentliga inköpare ett konkret ramverk för att hantera risker för brott mot mänskliga rättigheter och säkerställa att offentliga medel inte finansierar produktion präglad av tvångsarbete, barnarbete eller andra allvarliga övergrepp.